Mekongs analys av de dramatiska händelserna i Thailand.

När man trängt igenom alla de illusionsnummer som används för att förblinda omvärlden hamnar man alls icke i avlidna konungars sällskap (Rama 1-Rama 8) utan snarare i framtida regenters skuggvärld....

...............

Bangkok 1999
Den 18 november 1999 var jag i Bangkok och sprang ett maratonlopp. Den 5 december fyllde kungen 72 år och jag hamnade mitt i denna något annorlunda födelsedagshyllning. Man hade dagen till ära samlat ihop 72 elefanter. I Thailand är de stora födelsedagarna de år som är delbara med 12 och 72 år är därmed en viktig ålder. Det var extrema hyllningar i hela landet och det var en märklig upplevelse att befinna sig mitt i allt detta. Sedan den dagen stod det helt klart för mig hur kungen och monarkin genomsyrar samhället på alla nivåer även om det ofta inte syns utåt.
Kungen av Thailand är genuint älskad och respekterad av i princip hela sitt folk och någon motsvarighet till detta finns icke att finna någonstans världen över. Om några dagar är det dags för denne monark att fylla 81 år. Det är långt ifrån säkert att konungen själv är personligen involverad i de dramatiska händelserna i Bangkok. Att hovet är det och andra medlemmar av kungahuset är en självklarhet för alla oss som studerat Thailands utveckling under lång tid! Mera om detta strax.

Thailand som land och då främst Bangkok är alltid en djupt fascinerande plats att besöka och lära känna. Det är ett land med många bottnar och det tar i bästa fall många år att lära sig förstå hur saker och ting kanske ligger till. Det som syns är inte alltid det som finns. Det som förefaller hända är inte alltid det som händer. Och man kan aldrig vara säker på att något inträffar i Bangkok förrän det verkligen inträffat och kanske inte ens då. Det kanske har inträffat precis som det ser ut att ha gjort men förmodligen ändå inte. Allt detta är viktigt att ha klart för sig när man följer den ytliga och ofta infantila rapporteringen från landet!

,,,,,,,,,,,,,

Bangkok 1946
Kungen av Thailand, Bhumibol Aduljadej eller Rama 9, har styrt Thailand sedan 1946. Han är som sagt mycket populär och åtnjuter gudomlig status. Han blev kung efter en mycket våldsam och tragisk händelse 1946. I Thailand idag är det ingen som pratar om kung Ananda Mahidol eller Rama 8 som han också benämns. Få känner till hur han dog. Klockan 9:20 den 9:e juni 1946 hittades kung Ananda Mahidol död i sin sängkammare. Han var bara 20 år och hade varit kung sedan 1935! Den officiella förklaringen blev så småningom att det handlade om en skjutolycka men den historieskrivningen håller inte för en närmare granskning. Jag skrev om saken i alla dess ruskiga detaljer på bloggen den 15 juni 2008. Det var alltså ett våldsamt tronskifte den gången och risken är stor att det blir ett våldsamt tronskifte också nästa gång men av en helt annan art.

Bangkok 1782

Den förste medlemmen av Chakridynastin, som den nuvarande ätten kallas, var Phutthayotfa Chulalok eller Rama 1. Han var tidigare general och hette då Chao Phaya Chakri. Han kröntes till kung 1782. Den tidigare kungen, Taksin, hade "befunnits" vara mentalt instabil och avrättats. Hur kungar togs av daga vid den här tiden är intressant i sig. Kungligt blod får aldrig vidröra marken så därför stoppade man in kung Taksin i en stor silkessäck och sydde igen den ordentligt. Därefter slogs han ihjäl med klubbor tillverkade av sandelträ!

Den nuvarande kungen av Siam är alltså nummer 9 av ätten Chakri. Detta är faktiskt högeligen intressant eftersom det finns en urgammal profetia som säger att det bara kommer att finnas 9 kungar tillhörande chakridynastin. Det kan vara lätt att avfärda en sådan sak som kuriosa. Men icke så ty i den thailändska folksjälen är mycken mysticism nedärvd sedan tusentals år och djupt sammanflätad med statsreligionen buddhism! Det är inte märkligt alls att denna dystra profetia oroar de allra högsta kretsarna i Thailand, både inom och utom hovet. Det intressanta med denna ytterst levande form av icke rationellt tänkande är att dylika profetior kan bli självuppfyllande bara genom att finnas.

Bangkok 2008

Allt som händer i Thailand nu är helt enkelt förpostfäktningar inför en tronföljdskonflikt av det gamla hederliga slaget. Det farliga med sådana är att alla rationella argument, ekonomiska övervägande och mänskliga offer lätt hamnar i bakgrunden. I fallet Thailand handlar det inte enbart om vem efterträdaren ska bli för det finns ju en kronprins utan om tronskiftet i sig. Mera om det strax.

Det är naturligtvis fullständigt bisarrt att huvudanledningen till att den gula upprorshopen kräver den valda regeringens avgång skulle bero på att den är korrumperad. Det finns ingen rik människa i Thailand som inte mer eller mindre byggt upp sin förmögenhet med hjälp av mutor och korruption. Särskilt gäller det eliten i Bangkok med många höga militärer inkluderade, alltså de kretsar som just nu styr de dramatiska händelserna i landet.
180 länder finns listade i det korruptionsindex som Transparency International ger ut. Thailand låg förra året på plats 80 vilket inte är en speciellt avskräckande placering globalt sett. Från 2001 när Thaksin tog makten fram till 2005 skedde till och med en viss förbättring av korruptionssituationen i landet.
Naturligtvis är korruption ett perfekt svepskäl att använda för att kräva militärstyre. Det verkliga skälet, den besvärliga och känsliga tronföljdsfrågan, är det inte lika lätt att få folkligt stöd för eftersom ämnet är så tabubelagt att det ens kan föras på tal.
Ett annat upprorsskäl som anförs i Bangkok är att den fattiga majoriteten i norra Thailand ständigt röstat fram regeringar som inte gynnat den välbärgade överklassen i Bangkok. Detta faktum är fullständigt outhärdligt för de mäktiga krafter som skickat ut demonstranter i Bangkok och ett utmärkt argument för att kunna mobilisera de resurser som upploppen kräver. De flesta av bråkstakarna får faktiskt betalt för att demonstrera, 300-500 bath om dagen (60-100 kr) plus mat och annat och det är därför man kan hålla ut så länge. Dessutom hakar det på en svans av lycksökare som försöker slå mynt av tillställingen. En och annan kanske till och med är där av ideologiska skäl!

Ingen av de inblandade på gatorna i Bangkok är medvetna om de egentliga orsakerna till alla protester och bråk. Ingen vet vilka mäktiga krafter som agerar bakom kulisserna. Ingen i landet har någonsin diskuterat tronföljdsfrågan officiellt. Det vore ett majestätsbrott med minimistraffet 7 års fängelse om man på minsta sätt antydde att kungen inte kommer att leva för evigt. Den thailändske regenten är som sagt högt älskad av sitt folk och det kommer att bli fruktansvärda sorgescener när tronskiftet är ett faktum.

Om vi nu tittar på kronprinsen, Vajiralongkorn, så är hans status och respekt hos befolkningen icke på den nivå som fadern åtnjuter, snarare tvärtom Han har i alla år omgivits av den värsta sortens rykten och skvaller. Då handlar det om viskningar på gatunivå. Aldrig mer än så! Vad som är sant eller inte är svårt att säga men det är ingen bra grund att stå på för en blivande regent om man uttrycker det milt. Han är mycket illa sedd och det finns en viss oro i landet för hans eventuella upphöjelse till kung.

Däremot är kungens ena dotter, Maha Chakri Sirindhorn, högt värderad och respekterad av de flesta thailändare. Hon är även välutbildad och klok till sinnes och har hela livet arbetat hårt för sitt lands bästa. Många skulle gärna se henne som efterträdare till fadern. Som sagt! Inget av detta framförs mer än som viskningar i icke officiella sammanhang. Det som många fruktar i Thailand, speciellt i rojalistiska kretsar både inom och utom hovet, är givetvis en av folket påtvingad republik. Just nu en absurd tanke men inte framöver. Det finns ett exempel nära Thailand som förskräcker. Precis detta inträffade i Nepal nyligen där en inkompetent och oduglig kung jagades på flykten av sitt folk.
Därför vill eliten inte ta några risker och försöker då tvinga fram en stark och kungatrogen militärdiktatur under en övergångsperiod för att förebygga alla eventualiteter. Drottning Sirikit har visat sitt stöd för de gulklädda upprorsmakarna. Den intressanta frågan här är om kronprinsen är det gula ledargarnityrets kandidat till tronen. Man kan lätt misstänka att det är så för den andra tänkbara kandidaten skulle inte behöva skyddas av generaler. Att kungen själv inte har ingripit på något officiellt vis i konflikten ger anledning till stor oro. Hur andra medlemmar av kungahuset och hovet agerar bakom kulisserna är också höljt i dunkel. Hälsotillståndet hos den nuvarande kungen är en statshemlighet men han såg ganska skröpplig ut under de kungliga begravningsceremonierna i Bangkok härom veckan. Han fyller som tidigare sagts 81 år nästa vecka.

Nu när denna mycket allvarliga konflikt drabbat landet, en konflikt vars verkliga orsaker inte kan eller ens får diskuteras, en konflikt som de flesta inblandade inte ens är medvetna om, en konflikt som handlar om hela landets framtid och kanske själva existens (gäller alla svaga länder nära Kina där ekonomin styrs av kineser men det är en helt annan historia), så kan det gå hur illa som helst framöver. Inte ens ett blodigt inbördeskrig kan uteslutas. Konflikten lär gå upp och ner i vågor den närmaste tiden men den långsiktiga trenden kommer att vara nedåtgående. Kungens födelsedag och domstolsbeslut kan lugna ner situationen några veckor men så länge tronföljdsfrågan är olöst är ingenting löst.
Chakridynastin inleddes med en ihjälklubbad kung i en gyllene silkessäck. Jag kan inte låta bli att undra om det var sista gången den där egendomliga säcken användes!? Vi får hoppas det!