Slut på tennis och söndagsläsning från Thailand.

Djokovic-Davydenko avslutade tennissäsongen. Tyvärr lyckades jag gå back på matchen om än knappt. Som synes var oddset på Djoko 1,01 en stund och 3 miljoner bokades. Jag lyckades med det inte helt ovanliga misstaget att glömma en nolla på min bokning (100 k blev 10 k. Då hade jag förmodligen grönat upp mig på 1,3 när Davydenko kom tillbaka till 4-4 i andra set. Eller så hade jag blivit girig och tappat hela spelet och då hade det kännts ännu värre nu! Det har ändå varit en kanonvecka på oddsbörsen och snookerfinalen igår var suverän. Plötsligt spelar två "medelmåttor" snooker av världsklass och oddskurvorna svänger "som de ska"!

Det kungliga krematoriet i Bangkok kom sorgligt nog till användning igår. Lördag den 15 november! Kung Bhumibol Adulyadej förbereder kremeringen av sin syster prinsessan Galyani Vadhana i det kungliga krematoriet i Bangkok. Begravningsceemonierna har pågått i 6 dagar till en kostnad av 9 miljoner dollar. Allmänheten har dessa dagar fått en sällsynt inblick i den mystik och prakt som Chakridynstin är mäktig.

Det kungliga krematoriet i Bangkok.

Tuppfäktning är en folksport i byarna runt om i Thailand. Otroligt nog räknar man med att det finns 15 miljonr tuppar i Thailand som enbart används för detta ändamål. Spel om pengar är förbjudet i Thailand utom i samband med begravningar men det omsätts givetvis enorma belopp på tuppfäktningsarenorna runt om i landet.

Som auktoritet och expert på alla former av spel och dobbel har jag givetvis studerat detta fenomen på plats och även investerat pengar på dessa slagsmål. Jag tror mig till och med minnas att jag ligger några hundra bath fram på denna annorlunda spelmarknad.

Det är säkert minst 15 år sedan jag senast bevittnade en tuppfäktning och jag minns inte alla detaljer. Jag är inte så där speciellt förtjust i spelformer där blodet flyter och konsumerade vid dessa tillfällen en och annan butelj med stärkande dryck.

Jag kommer i alla fall ihåg en figur i en by som ägnade all sin tid åt sina tuppar. Han brukade jaga djuren på gårdsplanen utanför sitt hus för att de skulle få motion. På helgerna packade han Mazdans flak full med tuppburar och åkte iväg till lämplig tävling i provinsen. Här dög inga vanliga tuppslagsmål på bynivå! Jag hängde givetvis på. Och jag fick se en mästare i aktion. Han var uppenbarligen expert på att besvärja sina tuppar, så att säga väcka deras blodtörst och ilska, för hans tuppar vann otroligt många matcher.

Själva spelverksamheten sköttes på ett ofattbart kaotiskt och larmande vis och sedlar i alla dess former flög genom luften fram och tillbaka alltmedan blodet flöt på arenan. Ännu mer kaotiskt blev det när någon stridstupp rymde ut bland publiken. Med de vassa sporrar som fästs vid fötterna kan en sådan rymling orsaka allvarlig skada hos den som kommer ivägen. Vana händer brukade snabbt ordna upp saken.

På väg hem låg djuren i sina burar på Mazdans flak darrande och med tuppskräcken lysande i ögonen. Fjädrarna var våta av blod. Några var givetvis bortom räddning och dog. Dessa gick nu inte till spillo. Väl hemma i byn tappades de avlidna hjältarna på blod. Man gjorde korv av de ätbara delarna och kastade resten till hundarna.

Märkligt nog sprang många av de tuppar, som varit totalt utslagna och blodiga, nästa dag omkring på gårdsplanen på sina träningsrundor som om ingenting hade hänt!