Mekongs pokerskola.

Ikväll och i helgen bänkar sig fler än vanligt framför pokerbordet (datorskärmen) för att lira om handfasta penningars värde. Jag har själv spelat poker i över 40 år så jag har en viss erfarenhet av detta fenomen. Jag har även bedrivit en del studier av den spelteoretiska sidan av poker.

Själv föredrar jag turneringspoker framför kontantbord och då helst straight-limit framför no-limit. Straight-limit är tyvärr en utrotningshotad spelform och det är bara att högeligen beklaga detta faktum. Jag strax gå igenom några av det avgörande punkter som skiljer ut sig när man spelar poker i en turnering jämfört med kontantbord och då bortser jag från sådana där återköp förekommer.

• Poker på seriös nivå kräva absolut nykterhet men alla göra vi undantag från denna regel. Är man beredd att riskera 10000 när man lirar på topp kan 1000 kronor i sällskap med underbara drycker vara förlåtligt.
• En duktig pokerspelare, särskilt turneringsspelare, undviker att gå all-in även med bra kort! Han undviker stora potter till varje pris! Han undviker helt enkelt alla situationer där utfallet är chansartat för han vill inte singla slant om framtiden. Han jagar små byten där vinschansen är stor och där eventuell förlust inte leder till katastrof. Detta gäller främst under den "lugna" fasen av en tävling när kapitalet ska byggas upp och han inte är ekonomiskt pressad.
• Den "enorma" skillnaden mellan att öppna en pott och att gå med i en pott är ett begrepp som bör studeras noga. Man behöver helt enkelt bättre kort för att gå med i en pott än för att öppna potten. Detta är ett extremt viktigt begrepp, faktiskt det viktigaste en pokrspelare måste lära sig behärska, inom turneringspoker och förmågan att hela tiden veta hur stor denna skillnad är i varje situation är avgörande för framgång. Ibland är skillnaden mycket nära noll, tex när mörkarna är små och det är "billigt" att gå med i en pott!
• Det som gör att mycket duktiga pokerpspelare är lika sällsynta som hjärnkirurger är deras förmåga att i varje situation läsa spelet hos motståndarna. Denna egenskap hos en pokerspelare är en talang jämförbar med fotbollens bollsinne och kan därmed bara inövas i begränsad utsträckning. Desto viktigare att lära sig så mycket som möjligt. Man kan börja med att lära sig känna igen olika spelstilar hos motsåndaren och hur dessa hela tiden varierar.

1. Tight och agressivt spel är min egen huvudsakliga spelstil i en turnering och gäller väl de flesta som känner till spelets teoreriska grunder Om hela bordet tillämpar denna spelstil blir det få spelare i de flesta potter, mycket höjningar och få flervägspotter. Man har helt enkelt stora öppningskrav på sina starthänder men när man väl går med är det rejält.
2. Tight och passivt spel innebär få spelare i potterna och få höjningar före floppen. Ett riktvärde är att tight spel innebär 3-5 spelare av 10 till floppen. Mycket riskabel spelstil! Man riskerar helt enkelt att dö sotdöden utan att knappt ha spelat alls. Mycket vanligt hos ett bord när finalbordet hägrar och drömläge för bluffar och andra manipulationer.
3. Löst och agressivt spel innebär att de flesta är med och höjer friskt. Vid ett sådant bord kan stora pengar vinnas om man avvaktar rätt lägen. Inget att rekommendera i pott efter pott men kan ibland leda till turneringsvinst.
4. Löst och passivt spel innebär många spelare i potterna och få höjningar. Mycket riskabel spelstil i långa loppet.Enskilda spelare och hela bord rör sig hela tiden mellan dessa spelstilar och blandar dom friskt så det gäller att ha koll på läget och hänga med. Sedan är det givetvis viktigt att kunna placera den enskilde motståndaren på en viss hand i avgörande lägen och genomskåda bluffar och annat sattyg. Övning ger färdighet men talang ger mästerskap!