Graucho-Marx-Syndromet, spelteorins fundamentalsats och hur man inte blir rik som ett troll.

När Sveriges sämste aktieanalytiker, Nordnets analyschef Peter Malmqvist, häromdagen utropade att börsen har nått sin botten tänkte jag genast på ett berömt uttalande eftrsom jag har en depå hos Nordnet! "Jag kan inte tänka mig att vara medlem i en klubb som kan tänka sig att ha mig som medlem", (G-M-Syndromet)! (Jag kan inte tänka mig att ha en aktiedepå i en bank som har herr Malmqvist som analyschef)! Mina åsikter om denne man går tilbaka till tiden för IT-kraschen i början på seklet då han gav häpnandsväckande köpråd i bland annat Ericsson, som ju sjönk från cirka 300 kronor till 3 kronor under krisens gång. Att han så småningom fick jobb på Nordnet hade naturligtvis inget att göra med usel analyskapacitet utan berodde på att han har en suverän förmåga att synas i media och därmed marknadföra sig själv och sitt bolag till en billig penning.

Någon gång varje decennium utsätts aktiebörsen och värdsekonomin för extrema chocker och då bör man akta sig för att ge generella råd. Bankernas makthavare och talesmän talar alltid i egen sak och vill inte att småsparare ska dra ner det minsta på sina innehav i fonder och depåer. "Sitt still i båten, nu är botten nådd, tänk långsiktigt, nu är det köpläge, " och liknande klyschor är en sorts krishantering för att behålla kunderna.

Det finns givetvis kategorier av människor där det redan nu kan vara köpläge på börsen. De gäller de som redan sålt av och har begränsade förluster att ta hänsyn till och de som är unga och andra som äger mycket få aktier eller fondandelar. Annars finns det en "spelteorins fundamentalsats" som är viktig att känna till för såväl aktiesparare som pokerspelare och andra "spekulanter", Släng aldrig bra pengar efter dåliga! (Köpte man 1000 HM för 400 ska man inte köpa 1000 för 300 bara för att få ner snittkursen till 350 och vara närmare break-even).

Det är naturligtvis en dröm som är få förunnat att utan förluster kunna gå in på börsen efter ett stort ras. När SEB-s aktie kollapsade under bankkrisen på 90-talet hade jag tyvärr inga pengar att gå in på börsen med. När 99 % av Ericssons aktiekurs försvann i början på seklet och IT-kraschen var fullbordad hade jag inte förlorat en krona utan köpte på mig Ericsson för drygt 3 kronor. Först när Ericsson aktiekurs stigit till 6 kronor visade teknisk analys på köpläge i aktien. Istället för att då köpa fler aktier gjorde jag tvärtom och sålde allt! Blev en fin vinst men ändå ett av mitt livs sämsta affärer. Det är enda gången jag kommit in i en aktie på absoluta bottennivån och det enda rätta hade varit att bara köpa på sig mer och mer hela vägen upp och detta under full belåning och i kombination med köpoptioner. Jag hade blivit rik som ett troll, snyft, snyft!

Igår startade ett bankrally på börsen i New York som uppenbarligen fortsätter idag runt om i Europa, särskilt i Stockholm. Plötsligt är Swedbank "bäst i världen" och rusar 10 %. Jag har inte ändrat mig ett dugg vad gäller den utmanande rubriken på förra inlägget! Sötebrödsdagarna på börsen har icke kommit åter och är fortfarande avlägsna! Finns inte minsta anledning att pusta ut!