En grishandlares bekännelser.

Utmärkt plats att placera en kanon på eller numera bli kanonfull på (om man ser upp för stupet).

..........
Det har varit medeltidsdagar på Bohus fästning i helgen. Lite si och så med vädret men det får man ta. Tog med en vän till fontinberget på fredag. Då har man exakt samma fantastiska utsikt som på bilden ovan som är tagen vid ett annat tillfälle. Det var på det här berget som stora delar av det svenska artilleriet var uppställt under de belägringar som pågick ända fram till mitten på 1600-talet.
Vi satt i alla fall och drack öl här i fredags. Det var mulet när plötsligt solen bröt fram.
"En sådan här utsikt kan till och med göra en grishandlare poetisk", kommenterade min kompis och jag skrattade.
"Jag är faktiskt grishandlare själv", svarade jag och berättade hela historien och idag gör jag samma sak på bloggen.

Detta var 2001. Följer man kusten i Thailand åt sydost ner mot gränsen till Kambodja ligger där en stad som heter Trat. Min frus kusin bodde där (bor på hotell numera) och ägde odlingar med fruktträd. Från sådan verksamhet blir det mycket matnyttigt avfall och det är oerhört lämplig föda för exempelvis (lång)håriga och gråfärgade djur av märket svin.
Kusinen behövde kapital för han tänkte investera i ett hotellprojekt i ett turistområde. Jag kunde även köpa in mig bland fruktträden. Nu är det en dödssynd att som utlänning köpa något av större värde i Thailand. Det gäller bostäder, lägenheter, restauranger, hotell eller vad det nu kan vara. Jag har sett alldeles för mycket elände genom åren med folk som blivit lurade och förlorat enorma belopp. Man ska alltid hyra sin bostad i Thailand, man ska alltid leasa sin krog, bar eller rörelse eller vad det nu kan vara. Tro mig!
I detta fall hade en investering i hotellet (40 rum) varit lysande för det går mycket bra och är värt 3 gånger så mycket som byggkostnaden 2002. Jag köpte inga träd heller men däremot hälften av grisverksamheten och det till en kostnad av cirka 20000 svenska kronor. Det räckte för att strukturera upp verksamheten och till en viss expansion. Det stora lyftet kom i och med fågelinfluensan då alla slutade äta kyckling och priset på svin rusade i höjden. Det hela är egentligen en kul grej och trots hyfsad lönsamhet har jag personligen inte fått en ”krona” i näven än. Min fru lyckas alltid hitta behjärtansvärda användningsområden för pengarna i sitt eget hemland och där är inte jag inkluderad. (Se röd text ovan, snyft).

Mr Mekongs Griseri. Några företagsfakta:
1. 3 drängar varav en chef.
2. Chefsdrängens lön är 6000 bath/månad (En dryg svensk tusenlapp).
3. En dräng tjänar 4000 bath/månad.
4. De bor och äter gratis.
5. En flaska sprit i veckan delas ut (per individ), givetvis whisky av märket Mekong.
6. 2 dagar ledigt per månad.
7. Antalet invånare (svin) kring 100 men varierar kraftigt. Några gånger per månad hämtas ett antal med Izuzu pick-up men transporteras aldrig längre än någon mil! Rena ekogrisarna minsann!

Det kan förefalla som något bistra arbetsförhållanden men så är det inte alls. De hela flyter på i makligt tempo. Man gör ett ryck på ett par timmar på morgonen med matning och dylikt. (Som sagt, riktiga ekogrisar är dom med 100 % vegetabilisk föda med viss vitaminberikning). Sen gör man ett ryck någon timme på eftermiddagen och så vidare. Ingen kommer upp i svensk 40-timmarsvecka effektiv tid. Arbete och fritid flyter ihop på det där egendomliga thailändska viset. Dom lever på en levnadsstandard som inte är så olik vår egen som man kan tro när man först studerar den. Dom äter och dricker gott, dom tittar på teve och alla äger var sin motorcykel och det är ytterst sällan någon säger upp sig, flyttar till Bangkok där lönerna är på dubbel nivå och livet mycket mera spännande på alla vis.

Detta var alltså historien om mr Mekong, grishandlaren.

Epilog.

Kusinen driver ett "halvt hotell" idag och andra släktingar tar hand om fruktträden. Tyvärr är inte andra halvan min!

En liten läskig faktauppgift vad gäller grisuppfödning kan jag avsluta det här inlägget med. En grismamma äter ibland upp någon av kultingarna. Betänk då att vi har 75 % av våra gener gemensamma med svinen. I snitt alltså! Vissa av oss ligger på en betydligt högre nivå (och lägre)!