Om speldjävulen och andra bekanta.

Det känns som en evighet sedan den där gången, och det är det också , när jag gick bort till rouletten med en känsla av obegränsad tillförsikt och samtidigt den där välbekanta upphetsningen man känner när man är i zonen, vinnarzonen, där allt är möjligt.
De flesta runt bordet var obotliga spelare, de som bara har en sak att fokusera hela sitt väsen på - rouletten. De intresserade sig inte för något av det som hände runt omkring och de skulle spela tills pengarna var slut eller tills kasinot stängde klockan fem på morgonen. De skulle gladeligen spela dygnet runt om det vore möjligt.
Det var mycket folk runt bordet, säkert hälften av asiatiskt ursprung, de är födda spelare hela gänget, särskilt kineser. Jag lyckades tränga mig fram till en plats framför den gröna filten. Rakt framför mig kunde jag sätta på passe, det vill säga på nummerföljden 19 till 36. Utan den minsta eftertanke la jag 20000.
- 29 svart! ropade croupiern.
Jag vann och satsade alltihop igen, både insatsen och vinsten.
- 31 svart! ropade croupiern.
Vinst igen! Jag hade 80000 nu. Nu flyttade jag 40000 till svart och 40000 till mellandussin, det vill säga nummer 13 till 24 som ger tre gånger pengarna vid vinst.
- 22 svart! ropade han.
Jag var som i feberyra och började sprida ut alla mina 10000-kronorsmarker över den gröna filten. Plötsligt kom jag till sans, samlade ihop markerna och gick bort till baren på skakiga ben. Jag var skräckslagen och började darra i armar och ben. Det var ett avgörande ögonblick. Jag svepte en dubbel whisky och insåg att om jag förlorade nästa spel så förlorade jag allt. Livet självt fanns i den där studsande lilla kulan. Med denna plötsliga insikt drack jag upp en öl och återvände till rouletten.
Jag satsade 80000 på rött och slutade andas.
- 1 rött! ropade croupiern.
Jag kunde åter andas. Jag lät allt ligga kvar!

Det som hände den närmaste timmen är höljt i dunkel. Jag minns bara att jag tog hissen upp till hotelrummet och spred ut en förmögenhet med marker på sängen. Det fanns inge glädje i detta, bara en mystisk tomhet, en extrem trötthet full av rädsla, som fick hela min berusade kropp att skaka våldsamt. Mitt i denna märkliga storm av oväntade känslor fanns ändå fröet till en extrem klarsyn och jag började bli helt lugn. Jag gick ut på balkongen och från tionde våningen skulle det inte bli svårt att efter några knappa sekunder uppnå den ljuvliga befrielse som finns i frånvaron av skräck!