Om konsten att röja minor.

Att agera på spelmarknaden är lika känsligt som att manövrera sig fram genom ett minfält. Minsta oförsiktighet straffar sig snabbt. Misstänksamhet och tålamod är en oundgänglig dygd för en säker passage genom myllret av dessa slumpens dödsänglar som under likgiltig tystnad väntar på att utdela ett förödande slag mot den skarpsinnigaste överlevnadsstrategi.

Jag har ofta talat om vikten av att inte öka sina spelinsatser på grundval av att man gör förluster. Förra veckan och början på den här illustrerar tydligt vad jag menar. Det har varit stora kluster av förlorade matcher och genom att iskallt fortsätta med samma storleksordning på insatserna (som maximalt bör vara 1 % av spelkapitalet på en enskild match) är det ingen större fara på taket. Även 10 förluster i rad (eller mer) som alla spelare drabbas av förr eller senare drar då bara ner kapitalet med 10 % vilket inte lär göra någon seriös spelare speciellt sömnlös om nätterna. Eftersom "alla" vi "seriösa" spelare i det långa loppet har ett positivt väntevärde på de lagda spelen kommer vi i genom eländet med både hedern och plånboken i behåll. Jag hade en liknande tung period på två veckor i mitten på mars som jag redan glömt och som jag alltså fick slå upp i arkivet för att spåra när jag skriver det här.

Av senaste 30 matcherna har jag förlorat 19 stycken men spelkapitalet har bara minskat med 2,8 %. Det har ju faktiskt varit 11 vinster mitt upp i alltihopa med en del fina odds. Jag har i 28 av dessa matcher satt exakt samma belopp. I de andra två har jag satt hälften av normal insats. Inte mycket att gnälla om egentligen för snart är vi tillbaka i normala och långsiktiga tendenser igen.